Livet - alls ingen dans på rosor

Hur överlever man när livet går i kras? Det har jag kämpat med i över ett år nu. Som tur är har jag massor av fina vänner som finns, lyssnar och stöttar. Men det är inte alltid det hjälper. Vissa dagar vill man bara lägga sig ner och dö. Hoppas på att allt som händer är en mardröm man ska vakna upp ifrån. Men sedan inser man att så är det inte. Att det som händer faktiskt är den bistra verkligheten.

Andra dagar känns det ganska OK. Tills det händer något som gör att man påminns om verkligheten. Då är det fruktansvärt jobbigt. Tårarna är aldrig långt borta och emellanåt går det inte att stoppa deras framfart. 

Jag försöker intala mig att det kommer att bli bättre, men av och till har jag svårt att tro på det själv.

Hur ska det kunna bli bättre när min dröm om livet sedan jag var liten faller i spillror. När jag insett att jag hade allt jag drömt om, men inte förstått det förrän det var för sent....

Ja, det är ingen munter läsning idag, men vissa dagar är så.